Hur trygg är din miljö?

I min resa genom mitt liv har jag kommit till många insikter. Självklart kvarstår väldigt många funderingar, det är jag allra ödmjukast inställd på. Att se sig själv som klar har inte på något vis skapat goda förutsättningar till ett gott liv, men en av de insikter jag bär på är vikten av trygghet i sin närhet. Med det menar jag att till fullo kunna vara sig själv utan skuld och skam. Jag kommer förklara vidare här nedan.

De flesta är inte sig själva…

Något vi vid läkning behöver lägga vikt vid är tillåtelse att kunna vara som man är. Tro mig. De allra flesta människor är inte som de innerst inne är, vill vara eller känner sig genuin i. Provocerande va? Vi lever våra liv kring ramar i en kultur, ett samhälle, på ett jobb, med relationer, i en familj, bland vänner som något, eller flera av dem, inskränker vårt naturliga sätt, vår magkänsla och vår intuition att vara på. Vår längtan efter oss själva försvinner successivt och med tiden vet vi inte vilka av ramarna vi står för och vilka vi inte står för. Vilka är en grund av din djupaste och innersta röst och vilka är påhittade, oviktiga regler som du följer av ren vana? 

I vilka sammanhang försöker vi leva upp till andras krav, bemötande och lyhördhet?
I vilka sammanhang söker vi bekräftelse eller tar avstånd?
Och vad är det som driver oss till det?

Allt som oftast är det inte vårt innersta rum som leder oss genom livet utan en konstruktion av oss själva. Vi har skapat en person som beter sig på ett visst sätt, som behandlar problem på ett visst sätt, som beter sig i relationer på ett visst sätt. För att det funkat eller funkar, även om det inte gör det längre, även om man inte trivs med det. Man vet inte annat. Det bidrar till att vi inte vet vilka vi faktiskt är, hur vi reagerar, vad vi reagerar på och skapar det problem. Stora destruktiva problem. 

Trygghet is key

Därför är det av största vikt att befinna sig i sammanhang där man känner sig trygg. Där du känner att delar av dig som kanske är mindre charmiga (vi har alla dessa delar) får finnas. En miljö eller en relation som tillåter dig att ta din tid till läkning, men också lyssnar till dig, känner av dig. Ja det är väl självklart tänker du kanske?! Men är det det?

Med en trygg och tillitsfull miljö eller relation kan du känna dig fri. Du kan vara fri att uttrycka dig på ditt sätt. Du kommer bli lyssnad på. Du behöver nödvändigtvis inte få medhåll och hurrarrop eller bekräftelse och förståelse. Men du behöver bli hörd. Utan det kommer skuld och skam.

En trygg miljö innebär någon som inte kör över dig. Någon som inte möter dig med ”men tänk lite positivt”, ”du är bra som du är” eller ”det löser sig”. En relation bygger på att man kan lyssna på en annan människa helt öppet, inte nödvändigtvis lösa något åt nån annan eller badda någons smärta och slicka någons sår. Det handlar om att känna sig hörd och kunna ge det tillbaka. 

Vad är problemet?

Det finns några saker som jag upplever sker gång på gång i människors liv som jag anser är vanskligt för välmåendet och fotfästet. Det är vanskligt på så sätt att det inte bara skadar relationer utan också självuppfattning och känslan av att bli hörd. Och dessa saker bidrar till skuld och skam och hämmar tryggheten och därmed din läkning:

– Det kan vara att någon i din närhet inte godtar misstag. Att denne person ska ha saker och ting på sitt sätt. Det kan vara suckar, ansiktsuttryck, ord, avsaknad av ord, aggressivitet eller kroppsspråk som visar det. 

– Det kan vara att du känner dig förminskad när du öppnar upp.

– Det kan vara att du yttrar någon och får ”men så är det inte alls det” tillbaka.

– Det kan vara att man får höra ”men så kan man inte känna”, ”Jag orkar inte med dig och dina känslor” eller  ”Varför ska du älta i det där”, ”sök psykolog”

– Det kan vara att någon skrattar när du känner dig på ett visst sätt eller reagerar på ett visst sätt (vanligare än man tror och tillhör förminskning).

– Det kan vara att dela något du anförtrott dig om till någon annan.

– Det kan vara att någon talar om hur du är.

– Det kan vara att göra narr av dig eller skämta på din bekostnad.

– Det kan vara att gå där ifrån när du pratar.

– Det kan vara att hålla på med annat när du pratar, oavsett hur multitaskande personen är…

– Det kan vara att personen sitter med telefonen när du pratar.

– Det kan vara att den avbryter dig för att säga sitt.

– Det kan vara att den klandrar dig för dina eller sina känslor.

– Det kan vara att den klandrar dig för sina handlingar.

– Det kan vara att du uttryckt en känsla och en önskan och personen gör tvärt om gång på gång.

Det är bara några exempel på hur bemötande från föräldrar, partner, vänner eller andra typer av relationer får oss att tappa fotfästet. Vi människor är väldigt formbara och resistenta men samtidigt behöver inte det betyda att det är oss till gagn. Det kan faktiskt resultera i att vi tystar ner oss själva, blir omåttligt irriterade utan att uttrycka det (vilket tar energi), får smärta i kroppen, ont i magen, känner ilska som vi förtrycker, inte tillåter oss att känna glädje och lycka och inte vet om det vi upplever faktiskt är värt att lyssna på eller värt att bli hört. Det minskar självkänslan och det är ett stort problem för välmåendet.

Det är inte en lösning:
– Att hålla tyst
– Att lägga band på sina känslor
– Att skrika och bråka på personer
– Att slåss
– Att vara passivt aggressiv 
– Att göra allt själv

Bryt ner och bygg upp!

Lösningen är att bryta gamla mönster. Kanske tala om vad du skulle vilja och hur det skulle få dig att känna och uppleva situationen. Det handlar om att våga lyssna på sina känslor och på kroppens reaktioner. Att tillåta dig själv att känna och vara i det. Du behöver inte råda bot på det utan bara lyssna själv. Du behöver ge dig själv tid och tillit. Du behöver jobba med lugn rörelse och hitta koppling till kroppen. Och där i kommer du rotas igen. Typ gräva ner dina rötter i myllan och växa. För genom att du lyssnar på dig själv kommer du successivt att förvalta ett externt lyssnade också. Och du kommer kunna lyssna på andra på samma sätt. Du kommer kunna ge mer frikostigt och tryggt av dig själv utan att välja dina strider, för att du är trygg. Och därifrån faktiskt tala om hur det påverkar dig att bli bemött på ett sätt eller ett annat. Och faktum är att vi själva också behöver jobba på hur vi bemöter andra. Det behöver alla.

Det är oerhört viktigt att inse att vägen till självkänsla och goda relationer sitter i ett evighetslångt arbete med sig själv och inte med någon annan. Det sitter i att vi är autentiska och genuina i vår relation till oss själva.

När vi är nyfikna och tillåtande mot oss själva så blir vi också det mot andra och det är något gott i det. Det gör att vi istället för att dementera eller argumentera kring andra människors  upplevelse, tanke, tyckande eller känsla kan ställa frågor och vara nyfiken på hur den människan fungerar och upplever saker, mer än att fundera på nästa drag, nästa mening i bemötandet. 

LYSSNA, vad hör du?