Många är vi som kämpar med begreppet förlåtelse. Både förlåtelse gentemot oss själva och andra. Jag brukar ofta finna tröst i en gammal bön från Hawaii. Den vackra hawaiiska bönen om förlåtelse kallas ”Ho’oponopono” (uttalas HO-oh-Po-no-Po-no), och den är härlig tycker jag, kraftfull. Denna hawaiianska övning fungerar som både ett kommunikationskoncept för försoning och ett verktyg för att återställa självkärlek och balans.
Jag använder det i praktiken som ett mantra för självkärlek. Och det är superenkelt – själva praktiken alltså. Känslorna som kommer med det kan vara andra, jobbiga, ibland fyllda med motstånd.
Ho´ponapowhat?…. vad sa du?
Ordet ho’oponopono översätter ungefär till ”få saker att röra sig i balans igen” eller att ”ställa saker till rätta”. Man kan sjunga den men jag fördrar att säga det om och om igen. Ibland vääääldigt många gånger, för att det behövs.
Man kan fyllas av avsky, äckel, glädje, ilska, lycka, lugn, ja nästan vad som helst till en början, men det har en effekt. Det är ett kraftfullt sätt att rensa kroppen av skuld, skam, obehagliga minnen, illvilja eller känslor i frustration. Som förlåtelse är det också djupt läkande eftersom orden, mantrat, tenderar att tränga igenom vår inre monolog över tiden.
Söndagens klass var just riktad till detta. Detta är ett av det viktigaste jag vet för läkning. Denna klass summerar upp så mycket av det jag arbetar med och för så jag blev nästan chockad över det.
Som vanligt vet jag aldrig var det bär, men vem vet det egentligen?
För mig var det välbehövt. Vill du testa så håll i dig. Här har du klassen!
För att se klassen,
Bli medlem