Är inte det hjärtat av allt? Att kunna lyssna. Goda relationer, välmående, närhet till sig själv och andra, läkning, självkärlek, tålamod och förståelse. Alla vill uttrycka sig men vill nån egentligen lyssna? Vi vill alla vara goda lyssnare, men är vi det egentligen?
Inte konstigt med tanke på den kultur vi lever i. Att de flesta inte kan lyssna. Men att lyssna är essentiellt och jag har aldrig varit särskilt bra på det. Men jag blir bättre med åren.
Att vara ärlig mot sig själv
Jag har varit en person som intresserat avbrutit människor i sina meningar, lagt ord i deras mun, slängt på dem vad de tänker, tycker eller avser att säga. Som att jag vet mer vad de har på hjärtat än de själva. Jag kunde i alla fall forma det till ord snabbare. Oödmjukt kan det verkligen uppfattas som, de som känner mig förstår att jag är intensivt intresserad och engagerat mig så i samtal tidigare. Äh, vad är det för försvar?!
En sak upplever jag i alla fall och det är att med tre väldigt kraftfulla verktyg i bagaget har jag ändrat mitt sätt att se på lyssnande. Att jag inte alls behöver säga vad jag tycker eller tror för att ta del av en konversation. Utan att jag bara kan lyssna. Alltså, BARA lyssna.
Jag upprepar följande för mig dag efter dag för att bli en bättre lyssnare. För att jag mår bättre av det. För när jag riktar denna uppmärksamhet inför andra jag möter så skapar jag bättre förutsättningar att lyssna på mig själv också på samma sätt. Att inte kunna lyssna på andra innebär nämligen ofta att man inte kan lyssna på sig själv heller. Så öva lyssnade i det ena eller det andra sammanhanget så öppnar en helt ny värld upp sig, utanför och inom dig.
1. Lyssna för att höra.
– Inte för att komma på vad du ska säga härnäst.
Detta är väsentligt. Lämna dig själv utanför när någon pratar, även när du har en dialog med dig själv. Kanske tar det en stund att svara när man lyssnat intensivt och efter att någon talat färdigt behöva fundera på vad man vill svara, men det är ok. Det är ok med paus.
Att bemöta någon med att under tiden man lyssnar fundera på vad man ska säga själv, skapar ett halvdant lyssnande och skapar ofta missförstånd. Oavsett om det gäller att lyssna på sig själv eller andra. Det är som om vi knappt kan bärga oss att tala om vår egen historia, vårt perspektiv. Att dessutom hela tiden vilja bekräfta den andre personen med en mening eller två “jag håller med” eller “så tycker inte jag” etc. är något många säkert kan relatera till. Vi gör det inte för att vi är stora egoister, självupptagna i vår egna historia, utan för att vi är sociala varelser som på något sätt är naturligt fascinerade över livet. Och vi vill dela våra liv för att det får oss att känna oss sedda.
Vi letar efter koppling och bekräftelse i relationer och glömmer lätt att man är två i en kommunikation och pratar gärna eller leder samtalet. Och jag skäms när jag tänker på det. Tänk hur många som känt sig överkörda?!
Något jag uppfattat och ser mer och mer i mig själv är att jag hedrar den sida jag odlar nu istället för att skämmas över min sida som kan tala. Jag hedrar lyssnandet och later också det få ta plats. Allt har sin plats liksom om det är begripligt? Mitt mål är att i varje samtal lyssna in, lyssna bättre. Lyssna för att höra. Vad säger personen egentligen. Lyssna, istället för att se det som en stund där du själv kan fundera på vad du ska säga. Det finns tid för det också.
2. Lyssna för att förstå.
– Inte för att skapa ditt försvar.
Det här är alldeles för vanligt. Nästan som ett måste i vissa situationer, till exempel konflikt. Det är naturligt att hamna i argumentationens värld när vi hamnar i konflikt i olika typer av relationer eftersom vi så gärna vill vinna och skydda oss själva. Som en del i det kommer det ofta naturligt att skapa argument istället för att lyssna. Och det brukar inte bana väg för god relation och kommunikation.
När den andre parten börjar prata är vi snabba på att bryta av, eller zoomar ut så att vi själva kan fundera på vad vi ska säga för att övertyga eller vinna angående ett argument. Till exempel om någon säger “Du gör alltid såhär!” börjar hjärnan instinktivt skapa konflikt genom att försvara dig ”När då? När har jag gjort det?! Ge mig ett exempel” Och vips så har vi slutat lyssna. Så fort vi går in i försvar. Målet här är att lägga vår egna frustration åt sidan och bara i sin enkelhet lyssna för att förstå vad den andra personen säger. Om inte det går. Ta inte diskussionen i hettan, backa.
Helt plötsligt kan denna person som pratar samma språk och som du känt länge helt enkelt tala ett annat språk och du har inte en aning vad de säger. Lösningen är inte att argumentera mot något du inte förstår, utan att försöka sätta dig in i den andra personens värld och göra ditt bästa för att förstå. Ödmjukt lyssna även om du inte håller med, inte spy ut nervärderande argument utan hålla tonen respektfull. Lyssna till vad de försöker säga dig och gissa aldrig. Om du lyssnar behöver du aldrig anta eller fylla i luckorna själv.
3. Lyssna på ett sätt som du vill bli lyssnad på.
Här kommer ett enkelt recept – lyssna på det sätt som du vill att någon ska lyssna på dig. Att aktivt lyssna på någon annan är medkänsla i sin renaste form, den djupaste av kommunikation. Att bara finnas där. Att inte ta bort något för personen du lyssnar till. Inte försöka lösa något, ger råd, säga vad du tycker om det den säger, ge ditt perspektiv, ge svar, ge nåd. Ge din närvaro. Det är det allra största och viktigaste du kan ge.
Alla måste få känna det de gör, få uttrycka sig och inte få restriktioner i det. Alla måste få uppleva det de upplever för att det inte ska stanna inom dem. Det allra största misstaget vi gör är att försöka hjälpa dem ur det, bort ifrån det, i en stund när de bara behöver vara i det med trygghet av någon annans trygga famn och lyssnande öra. Det är sann empati och något bortom det.
Och det är exakt så vi ska försöka lyssna på oss själva också. När du lyssnar på dig själv så skapar du medkänsla automatiskt. Kom ihåg. ALLA VILL BLI HÖRDA. Var personen som lyssnar. På dig. På andra.
***
Det är ofta lättare sagt än gjort. Mycket av detta arbete med lyssnande sker gentemot mig själv i min praktik i meditation eller yoga och skapar en självklar övergång till andra situationer. Jag vill verkligen peppa dig att göra detsamma. Rannsaka dig själv utan att klandra dig själv om du kommer fram till att du aldrig lyssnar eller sällan finner dig i det. Det handlar bara om att göra det lättare för dig själv i ditt liv och att lyssna är en viktig pusselbit till det.
När du försöker att lyssna kommer du sakta lära dig att sätta saker och ting utanför sin kontext. Goda lyssnare tar sällan saker personligt och det stämmer i mitt fall – ju mer jag lyssnar ju mindre påverkad provokativt blir jag. Då är jag inte bunden till ett utfall eller ett annat. Jag bara undersöker världen för att lära och vara nyfiken. Det leder till en mycket djupare relation till dig själv och till andra.