Att tänka. Alan Watts gav en god reflektion på den rationella hjärnan som “a good servant, but a bad master”. Kanske ärr vår rationalitet en av de viktigaste och starkaste redskapen vi som människor har till hands. Men vi behöver lära oss att använda detta redskap med förstånd, som vad det är, ett instrument som vi använder för att lösa problem. Sedan kan vi gott stoppa undan detta fina redskap när det inte behövs. Varför? Jo för att vi då lättare kan leva och uppleva det som är vår verklighet och vara i den. Annars förvirrar vi dåtid, nutid, symboler, antaganden, idéer och siffror med att vara det som är den riktiga världen.
Tankar kan vara omvälvande. Vi ofta en upplevelse att vi behöver överleva i världen, att övervinna, komma över, inte misslyckas och hålla oss vid liv (vi vet att döden en dag kommer, tro mig, en av mina största rädslor). För att göra detta tror vii att vi behöver tjäna mycket pengar, eller att vi bara behöver vara någon annan, något mer, erbjuda mer osv. Såna tankar dränerar oss och håller oss ifrån att njuta av livet hur det än ser ut.
Vi behöver inte vara något mer än vad vii är. Och vi behöver inte känna något mer än det vi faktiskt känner i nuet. Just nu. När vi överlämnar oss själva till att vara just precis de vi är, oavsett vad vi känner i nuet, så får vi värdefull information om vi lyssnar. Tro mig, det är värt att lyssna på.
Egot, vi har alla ett sånt, och idéen om jaget eller självet är det huvudsakliga problemet. Den image vi håller varm om kring om själva, våran upplevelse av oss själva. Den är formad av vad vi blivit tillsagda at vi är eller hur vi bör vara. Det är våra utbildningar, fåra medmänniskor och våra val i livet som format dem. Och faktum är att det inte är någonting mot vad vi egentligen är. Illusionen om oss själva.
Genom lugn observation av det som händer i universum kan vi hitta många svar. Och det är också själva principen när det gäller meditation. Om vii inte vt vad vi ska göra, bara observera. Det är som det vi gör när vi lyssnar på musik. Vi lyssnar på musiken tills vi till slut förstår den, inte i ord, men på ett annat sätt. För det är bara musik, tills vi blir musiken. På samma sätt behöver livet bemötas med observation. Det är inte bara det som händer utanför oss, men det som händer inom oss också. Tankar, känslor och rädslor kan bli observerade som att du är en åskådare. En åskådare som inte behöver förändra eller döma det du ser. Bara se dem som moln som passerar (få känslor inblandade kring moln).
Det är inte bara något du kan göra om du vill, det är en nödvändighet för att öppna ögonen för den verklighet som är din och för att kunna leva närvarande i den. Vi observerar livet tills vi kan bli livet och då slutar vi analysera, kodifiera och övertänka våra liv. Då lever vi.