Ofta när jag slappnar av, slappnar jag ändå inte av. På många ställen i kroppen såklart men i perioder av mindre närvaro känns det framför allt i käkarna. Jag kan inte släppa taget… Känns det som. Det blir ömt såklart, ibland som nackspärr i käkarna, ibland huvudvärk. Bettskena yepp, men vad är det som ligger till grund då?
Jo vet du, underliggande speciellt när det gäller käkarna så ligger just stress. Det finns nån spänning där som jag försöker kontrollera för glatta livet även om jag inte skulle veta vad det beror på. Jag vet inte, eller visste inte det förrän jag började studera det på djupet. När dyker det upp? Hur? Vad?
Och det dyker upp när jag mister min förmåga till kontroll… När jag känner att jag vill ha kontroll. Och när trycket blir för hårt – då manifesteras det i käkarna.
Livet är en enda lång (eller kort) lektion. Det hör till att skapa lite kaos och göra misstag, då blir vi bättre.
Jag har upptäckt att i min hjärna försöker jag tekniskt kalkylera ut hur saker och ting ska fungera och te sig för ett gott resultat. Det är tröttsamt. För ofta kalkylerar jag så att det ska bli en perfekt prestation. Det leder såklart till en besvikelse när det inte uppfylls. Det säger sig självt. Det gör att jag blir riktigt hård mot mig själv och ibland klandrar hela mig för något litet misstag. Det kan leda till tankar att jag inte är tillräcklig vilket är tufft nog att bära när man inte upplever att det blev en bra prestation av det man utförde. En enda destruktiv spiral. Såklart blir jag spänd och trött.
Kroppen funkar bäst i sitt avslappnade läge.
Att känna att man behöver kontroll är inte att äga sin egen superkraft. Tillit. Och för att känna tillit behöver vi släppa vår kontroll. Grahhh, eller hur?
Det kan handla om att ge sig hän åt förutsättningarna vi står inför, istället för att tro att:
1. Vi har kapacitet att skapa de faktorer som finns omkring oss för att kontrollera hur väl vi lyckas med något.
2. Vi får kapaciteten att kunna skylla ifrån oss på dessa faktorer när jag gör misstag.
I verkligheten handlar det om att vara närvarande. Det är din sanna superkraft och något som finns inom dig. Även om du inte tror det. Inte kontroll. Det är ingen superkraft och inte heller gynnsamt att tro att det går att besitta kontroll över yttre faktorer. Då blir vi helt beroende av yttre faktorer för att känna att vi mår bra, eller duger. Istället behöver vi alla öva på att flyta ovanpå känslan att vilja ha kontroll. Där sker magi!
Kontroll är en stor del av våra liv. För de allra flesta. Jag försöker också komma på varför det är så himla starkt inom mig?
Jag tror att mycket går tillbaka till ovillkorlig och villkorlig självkärlek. Älskar vi oss själva för vilka vi är, för det enkla faktum att vi finns till? Eller älskar vi oss själva för det vi gör och åstadkommer? Och att vår kärlek liksom hänger på OM vi åstadkommer något? Den fösta typen av kärlek får oss nämligen att slappna av och blomma ut. Medan den andra typen ger oss prestationsångest och oro och, ja, en spänd käke…. Den andra typen av kärlek kommer aldrig få nog och kommer aldrig vara tillräcklig eftersom den hela tiden är beroende av yttre faktorer snarare än ditt inre värde. Och om du inte känner den där inre värdigheten så kommer du alltid leta efter yttre faktorer vilket leder dig till behovet att kontrollera dem för att de ska stanna eller för att de ska komma in i ditt liv och göra dig precis så lycklig som u föreställer dig att du kan bli.
Brister i ovillkorlig kärlek gentemot dig själv kommer också leda till att du ger ifrån dig ditt värde och definitionen av det till andra.
Jag vill därför fråga dig vad du vill kontrollera i ditt liv? Blockerar du tillit och självkärlek? Blockerar du det härliga flow du kan ha genom att vara i ett mer avslappnat flöde och minska prestationen i det du gör? Vägrar du göra misstag? Vägrar du släppa taget? Skrattar du bort det som att du är perfektionist och sätter en ettikett på dig själv? Hämmar du din egen utveckling genom att se till att allt är planerat och kalkylerat, finslipat och mekaniskt? Snarare än rått, verkligt och instinktivt?
Känn det i kroppen! Manifesteras din kontroll någonstans I din kropp? Typ som i dina käkar? Höfter? Axlar?
När vi försöker kontrollera våra liv, vår konst, vårt arbete, våra relationer håller vi fast i en falsk trygghet och en falsk känsla av kraft och styrka. Kom ihåg att den känslan bygger på omständigheter och faktorer utifrån mer än dina förmågor och gåvor. Och tro mig. De sistnämnda är större än du tror. Lita på att de kan bära dig genom den perfektion som du bär på dina axlar. När du VET och KÄNNER att du inte behöver veta hur alla kapitel i ditt liv slutar utan att du bara behöver känna till författaren boken och lära känna denne, förstå, ge denne kärlek och mest av allt lita på den. Du har varit spänd alldeles för länge, precis som jag.