Olika känslor lever så stort genom konst. Och även om man inte är intresserad av konst som så så kan det verkligen hjälpa i uttrycken av sina känslor. Jag kom ihåg att jag gick i bildterapi och fick måla mig fram till en röst igen när jag tappat den. När allt var svart och jag helt av allt inte ens ville röra mig. Första sessionerna satt jag. Jag bara satt rakt upp och ner. Men efter ett tag så började jag måla. Första månaderna var allt svart och mörkt och illa. Man kunde inte se att något föreställde något men det var inte meningen.
Jag kunde inte uttrycka det jag kände så jag lärde mig att måla ner det istället. Det spelade ingen roll vad det blev eller om det var fint eller ”bra”. Det var inte till för åskådning eller dömanden.
Musik kan också hjälpa, en konstform som ofta uttrycker det man inte kan själv. Om man kan skapa själv eller lyssna. Det har visat sig att när man är ledsen lyssnar på många på ledsen musik för att känna att de inte är ensamma och att de har någon som förstår. De gör orden i sången eller noterna till sitt.
Skrift är en annan. Att skriva ner vad man känner, att uttrycka det på papper, att skicka ett brev att skriva en bok, en dikt, en text. Och idag tänkte jag dela med mig av skrift. En dikt. Läs den. Gör den till din. Låt den uttrycka det du behöver att den uttrycker för dig. Den är din.
