Oj, det säger en människa som lever på sin yoga och anammat den som daglig praktik, rent av ett sätt att leva. Jag ska förklara vad jag menar. Jag kommer också förklara hur det påverkar mitt sätt att förändra yogan, oavsett om det är Yin jag praktiserar eller Hatha eller annan yogisk praktik.
Yoga, klassiskt sett och generellt, använder ryggmärgsreflexen vid stretching i syfte att släppa muskelspänningar och känslan av att vara stel. När vi stretchar går ett meddelande från muskeln till ryggmärgen och tillbaka till muskeln. Stretching är en ryggmärgsreflex. En ryggmärgsreflex är ett förprogrammerat svar. När en muskel sträcks skickas en impuls snabbt till ryggmärgen med beskedet att dra ihop muskeln. Så när en person stretchar eller de säger sig vara flexibel, kan de fortfarande påpeka att de har rygg- eller höftvärk. Varför?
Svaret är enkelt: Eftersom de inte helt har släppt spänningen från sina muskler. Stretching involverar inte hjärnan(du kan läsa mer om det i detta inlägg). En stretch kommer inte att berätta för hjärnan att släppa långvarig muskelspänning. Stretching är därför ett ”plåster” på problemet med spända och stela muskler. Men det bemöter inte roten till problemet.
Somatik tar upp rotorsaken.
Som tur är har jag studerat somatik och Feldelcrais i relation till yoga och lärt mig mycket. Bland annat pandikulation som du kan läsa mer om här! Den processen involverar kommunikation mellan muskel och hjärna för att öka muskellängden och rörelsefrekvensen genom att medvetet dra ihop, släppa och helt vila en muskel. Denna process innebär att du ”väcker upp” de områden i hjärnan som är associerade med just dessa muskler eller muskelgrupper. Det är känt som din sensoriska motoriska cortex. När vi drar ihop en muskel ”lyser vi upp” den delen, när vi sedan sakta släpper en sammandragning lär vi medvetet det området av vår hjärna hur man frivilligt slappnar av från en sammandragning. När vi väl har släppt låter vi muskeln slappna av helt. Den här delen av processen hjälper hjärnan att integrera eller anamma det den just har lärt sig.
Därför fokuserar jag i min yoga på intern medvetenhet med rörelse. Vi stretchar inte, precis som i Feldenkrais eller somatik, vi pandikulerar. Därför är det en stor skillnad mellan klassisk yoga och somatik. Men också en stor skilland mellan MIN yoga och klassisk yoga. Och det gör skillnaden.
När du arbetar intelligent med din kropp med hjälp av pandikulation och kunskapen som lärs ut av mig kan du uppdatera informationen i din hjärna. Det kommer stoppa dig att leva omedvetet och låta det undermedvetna styra ditt liv. Du kan återfå medveten kontroll över dina muskler, förbättra ditt rörelseomfång och minska smärta.
Så fråga dig nu varför du skulle du vilja stretcha när du kan pandikera och få fördelarna med minskad smärta, förbättrad hållning, minskning av återkommande skador, förbättrad idrottsprestation och ökat rörelseomfång? Kom ihåg att stretching under åren har haft många revideringar och justeringar. Nu går smärtforskare bort från stretching och mer mot rörelse för att skapa flytande, naturlig rörelse som involverar hjärn- och kroppskoordination. Och vi yogalärare behöver självklart hänga med i den forskningen.
Jag tycker att man kan intellektualisera på detta sätt kring somatik, men tills man faktiskt utövar det är det svårt att förstå fördelarna. Ofta slås mina elever av hur omedvetna om hur lite medveten eller frivillig kontroll de har över sitt muskelsystem, oavsett deras konditionsnivå eller kroppsmedvetenhet.
Vill du testa några klasser för att se vad jag pratar om kan du göra det här!