Visste du att det finns ett sätt att slappna av i spända muskler, ett sätt som förbättrar hållningen och ökar rörligheten? Den processen kallas för pandikulation används inom somatik för att uppnå dessa resultat. När du pandikulerar skapar du tre saker: en sammandragning, en långsam avslappning och fullständig avslappning.”
Pandikulering skapar följande resultat:
– Minskad muskel- och ledvärk
– Omkalibrering av sinne och kropp för att frigöra strama muskulära mönster, vilket gör att man kan röra sig mer fritt med ökad rörelse
– Förbättrar hållningen
– Förhindrar återkommande skador genom att förändra hur hjärnan kommunicerar med musklerna
– Återställer muskellängd, funktion och styrka
– Påskyndar muskelåterhämtningen från träning eller idrottsskada
– Förbättrar musklernas övergripande prestanda
Men vad är då skillnaden på stretching och pandikulation?
Stretching – varför det inte funkar så bra?
Stretching är en process som kräver att musklerna pressas utåt, dras eller tvingas förlängas utöver sin nuvarande muskellängd. Det finns dock ett problem med detta. Hear me out! Människor har uppmuntrats att ”andas genom sträckningen” eller ”lägga märke till smärtan och arbeta igenom den.” Detta är faktiskt skadligt för din muskels hälsa. Varför undrar du kanske? Jag förstår dig, jag får nämligen ofta höra att det känns så skönt att verkligen låta det dra. Jag ska berätta varför: I varje muskelfiber finns en stetch-reflex. En stretchreflex är en ren ryggmärgsreflex. Det är inget du kommer behöva tänka på. En ryggmärgsreflex är ett förprogrammerat svar på något. När en muskel sträcks skickas en impuls snabbt till ryggmärgen med budskapet att dra ihop muskeln. Denna reflex är en försvarsmekanism för att förhindra att muskeln blir översträckt. Ett beskydd.
Om vi översträcker en muskel slår stretchreflexen in. Det kan visa sig i en muskelkramp eller spasm. Muskeln kommer faktiskt att förkortas för att skydda fibrerna från översträckning eller skada. Efter att en person har stretchat är det inte ovanligt att höra dem säga ”Min rygg värker efter stretching.” Eller så kan de säga ”Min rygg och höfter värker och ändå har jag precis sträckt ut mina muskler. Varför känner jag så här?”
Människor har fel när de tror att ju längre de sträcker sig, ju mer de stretchar och töjer kommer de pressa igenom och övervinna muskelns stelhet. Vad som faktiskt händer är att en spänd muskel blir ännu stramare då stretchreflexen ger tillbaka lika motstånd för att skydda dig och det leder till muskelkramp eller spasm. Under hela processen av en stretch krävs ingen inlärning eller medvetenhet eftersom åtgärderna inte går längre än till ryggmärgen. Så när en person bestämmer sig för att stretcha en stram muskel kan de känna att de är medvetna i denna handling, men ofta kan det vara tvärtom. Det som ofta sker är att personen vill dra eller pressa sina spända muskler lite längre varje gång för att öka sin flexibilitet i tron om att de förlängs. Men föreställ dig att du sträcker ut dina vadmuskler. Du känner motståndet av stretchen och du säger till dig själv ”ah, exakt där sitter det. Jag känner hur det töjs”. Vad som faktiskt händer är att du försöker tvinga dina spända vadmuskler förbi den nivå av stramhet som din hjärna har ställt in den på. Men kom ihåg att din hjärna kommer att hålla en muskel hårt om den regelbundet har tränats eller konditionerats för att göra det undermedvetet eller utanför din medvetna kontroll.
Åtgärden av stretching involverar inte hjärnan. När stretching görs stort och snabbt kan vi inte märka feedbacken eller de subtila tecken vi från vår kropp. Och tyvärr håller långsam stretching samma princip. Anledningen är att stretching är en passiv rörelse eftersom vi drar musklerna till den längd vi vill till eller strävar mot och involverar bara ryggmärgen i handlingen.
Forskningen har ökat de senaste åren och 2005 publicerade Clinical Journal of Sports Medicine en översyn av de vetenskapliga bevisen hittills. Detta visade att stretching inte hade någon effekt för att minska skador och att stretching inte hade några skadeförebyggande effekter. Denna forskning övervägde att sträcka antingen enskilda muskler eller grupper av muskler. De övergripande resultaten visade ingen minskning av skadefrekvensen
Pandikulation – varför det är så funktionellt
Pandikulering är den process som används inom somatik för att frigöra spända muskler och förbättra flexibiliteten utan att stretcha. Jag använder den under alla mina klasser på något sätt för när vi pandikulerar involverar vi hjärnan, själva huvudrollen för lärande. Så under pandikulationen färdas stimuleringen från musklerna, längs ryggraden, till hjärnan och skapar nya kopplingar eller återväcker gamla kopplingar relaterade till den rörelsesekvensen eller det mönstret. Den nya informationen går sedan ner i ryggmärgen till musklerna som är involverade i den medvetna rörelsen. Upprepad pandikulation kommer därför att lära musklerna att medvetet slappna av när de inte behöver användas.
Pandikulation är därför känd som ”aktiv förlängning” eftersom det kräver uppmärksamhet, fokus och aktivt deltagande. Vi måste vara uppmärksamma hela tiden på vad vi gör och hur det känns för oss. Vi måste långsamt dra ihop de spända musklerna och släppa dem medvetet och lägga märke till den sensoriska feedbacken. Frigöringsfasen är viktig eftersom vi måste lägga märke till var vår bekväma längd är utan att utlösa stretchreflexen. Efter bara en kort tids pandikulation kommer du att känna att din hjärna har haft ett bra träningspass! Anledningen till detta är att så mycket lärande pågår när vi tar tillbaka undermedvetna muskelsammandragningar till vår medvetna kontroll. Du lär om totalt i både hjärna och muskelatur.
Pandikulation återtar muskelns längd och minskar därför spänningen. Du får större kontroll över musklerna genom att du kopplar ihop hjärnan med kroppen med din medvetenhet.
Pandikulation används alltså på de flesta av mina klasser på något sätt. Det är bra att veta om varför.
Hoppas vi ses snart på mattan! Vill du ta mina klasser kan du göra det här!