Yogapositioner undervisas ofta på ett sätt så att elever kan veta vilka specifika muskler de borde (eller inte borde) använda i vissa rörelser. I vissa sammanhang kan det vara en användbar typ av vägledning att liksom föreslå vilka muskler en elev ska använda vid en viss tidpunkt. Men det är nyttigt att inse att vårt nervsystem i allmänhet gör ett bra jobb med att automatiskt organisera och samordna vår kropps rörelse helt och hållet utan att vi behöver göra mycket rent medvetet för att skapa detta. I själva verket kan medvetet korrigerade rörelser ”mikromanageing”, störa vårt inbyggda, sofistikerade motoriska styrsystem på ett sätt som resulterar i mindre effektiva rörelsemönster.
Lyssna på kroppen. Respektera det och gå inte över dina egna gränser. Med detta i åtanke, här är två ”ques” eller guideningar som är mycket vanliga i yogavärlden idag som vi alla lärare skulle behöva sluta ge och du som utövare inte borde lyssna på:
1) Rumpan och bron/hjulet:
Det finns inget behov att berätta eller lyssna på att ”slappna av i rumpan”, ”inte aktivera rumpan” eller på annat sätt göra det svårt för huvudmusklerna i höftpartiet som din kropp naturligt rekryterar när du lyfter dina höfter uppåt i t.ex. broställning.
2) Armar ovanför huvudet:
Det finns inget behov av att ”dra ner dina axlar på ryggen” när armarna är ovanför huvudet. När våra armar lyfter upp, roterar våra axelblad naturligt och lyfter tillsammans med armrörelsen. Detta är en normal, optimal rörelse som ofta kallas ”scapulohumeral rytm”, och det hjälper inte att störa denna naturliga samordnade handling genom att medvetet försöka dra axelbladen ner på ryggen för att förhindra dem att lyfta. Det skadar mer än det ger. Men är trots det mycket vanligt att slänga ur sig på yogaklasser världen över. Sluta med det om du är lärare, lyssna inte om du är elev.