Dramatriangeln är en modell som förklarar hur vi hanterar våra behov och vårt ansvar gentemot oss själva och andra. Förhoppningsvis kan vi med denna lilla lucka öppna ögonen för vilka roller vi faller in i, anser att vi oftast tar oss an. De är inte statiska vi kan röra oss mellan samtliga hörn på triangeln, men anser oss kanske oftast hamna i något fack. Vad är det som får oss att tro att det är där vi är? Varför hamnar vi där? Hur tar vi oss bort från triangeln? Vad händer då?
Drama tar oss in i omedvetenhetens klamrande famn. Bryt den.
Och om du anser dig aldrig beblanda dig med drama. Tänk om.
Offer
Offret känner sig kraftlöst, hopplöst och har blivit övertygad om att hon inte kan ta hand om sig själv eller klara av saker. Offret känner sig inte sedd och hörd och undviker att ta ansvar för sina handlingar och sin situation. Hon finner det enklare att lägga skuld på omständigheter och på andra och förlitar sig på att andra som hon ser som mer kapabla och lämpade ska lösa hennes problem. Hon tycker lätt synd om sig själv, älskar mer och känner mer än andra. Offret söker gärna förståelse och medhåll från en hjälpare.
Ett offer kan flytta sig vidare i Dramatriangeln till förövarpositionen, till exempel genom att sabotera någons försök att hjälpa dem eller också att manipulera någon till att hjälpa dem. Skapar ofta skuld och skam.
Ta sig ur offerrollen
Offret kan utvecklas till att bli en Överlevare genom att ta ansvar för sin egen utveckling och situation. Helt brutalt ta ansvar för allt utan att lägga skam och skuld på någon, inte heller sig själv. Istället för att förlita sig på att andra ska lösa problemen kan hon fråga sig vad hon själv vill, är ansvarig för och kan påverka på ett hälsosamt sätt.
Offret har i regel svårt att ge. Ett första steg på vägen kan vara att ge en god tanke till någon annan samt att öva på att säga ”tack”.
Hjälpare
Hjälparen fixar saker, löser problem och räddar upp situationer. På så vis (ofta omedvetet) känner hjälparen sig betydelsefull och viktig. Hon hoppas också att andra kommer att uppskatta och värdesätta henne för hennes goda handlingar. Att ta hand om och hjälpa andra är det enda sättet en hjälpare kan möta andra på och hon vill gärna att andra är beroende av henne. Hon tar över andras ansvar och förnekar sina egna behov.
Hjälparen rör sig ofta vidare till förrövarrollen genom att bli arg eller elak mot sina offer för att de är så krävande och eländiga.
Ta sig ur hjälparrollen
Hjälparen kan utvecklas till att bli en peppande kraft. Det gör hon genom att stanna upp och försöka se den uppkomna situationen utifrån och ställa sig frågan “Vad är den andre personens ansvar och vad är mitt ansvar?”. Man separerar därför ansvarsområden och ser till sitt egna behov.
Som hjälpare kan man istället stötta problemägaren bäst genom att ställa öppna och utforskande frågor utan att ta över problemet själv, eller försöka lösa dt, tex genom de tre snabba: ”Vad vill du?”, ”Vad behöver du?”, ”Hur kan du skaffa dig det?”
Hjälpare har i regel svårt att ta emot hjälp. Ett första steg på vägen kan vara att öva på att säga ”hjälp”.
Förövare
En förövare får ofta sin vilja igenom. Detta uppnås genom olika former av tvång, t ex genom att övertala, läxa upp, anklaga, attackera, straffa, klandra etc. Precis som hjälparen behöver någon att hjälpa, behöver förövaren någon att kontrollera och hålla nere. Förövarens största rädsla är att känna sig svag och hon behöver ett offer att projicera sin svaghet på för att känna sig stark.
En förövare kan flytta sig vidare i triangeln till hjälparpositionen, tex när hon skäms för sitt beteende men inte kan möta känslan av skam. Hon kan också gå över till offerrollen när hon har skrämt bort sina närmaste. Alla är vi beroende av nära och goda relationer.
Ta sig ur förrövarrollen
Förövaren kan utvecklas till att utmana på ett hälsosamt sätt genom att nyttja sina kvaliteter i ifrågasättande och gränssättning. Hon behöver medvetet jobba på sin personliga utveckling och förmåga att visa sårbarhet. Hon behöver se sig del av ansvar i olika situationer.
Förövaren kan med fördel öva på att säga ”förlåt” och undersöka de underliggande behov som styr hennes beteenden i den osunda relationen till offerrollen.
Primär roll i triangeln
Fundera på hur hamnar du i drama? Alla har en mer eller mindre tydlig primär roll i triangeln. Ofta kommer den ur rollen som man tillägnat sig genom dynamiken i den familj man växt upp i. Vi kan spela helt olika roller i olika relationer och ofta sker skiften snabbt mellan de olika rollerna i ett pågående drama, eftersom personerna som befinner sig där reagerar instinktivt på vad de andra gör och säger.
Hur håller jag mig utanför!
Det är lätt att halka in i triangeln och betydligt svårare att ta sig ur. Det finns inget ont uppsåt från början när dramat drar igång utan triggas av de behov som de inblandade har. Ofta kan man känna i magen när en relation fungerar dåligt. Studera dig själv vad du gör och säger samt andras handlingar och uttalanden. Var hamnar du oftast? Jag vill betona att vi någon gång hamnar i alla roller.
Om du har fastnat i ett hörn och möter en person som fastnat i ett annat hörn är risken stor att ni hamnar i ett destruktivt spel, ett drama som utspelar sig om och om igen. Börja med dig själv, vad behöver du för att kliva ur detta drama och inte ha en roll i det?
Se situationen utifrån. Utforska vad som är ditt ansvar, vad som är den andre personens ansvar. Vad behöver du just nu? Vad kan du själv påverka?
Oftast behöver du öva på medvetenhet och observation för att ta dig ut ur olika draman. Men det är värt det. Även om du upptäcker mitt i dramat att du är uppe i det. Ta ett steg tillbaka, bums. Ge dig själv rå ärlighet kring var du är i triangeln och bryt.
Lycka till!