Att lyssna. Är inte det hjärtat av allt? Alla vill uttrycka sig men vill nån egentligen lyssna? Vi vill alla vara goda lyssnare, men är vi det egentligen? Mot andra? Mot oss själva? Och är det något vi kan förändra?
Inte konstigt att det är svårt att lyssna med tanke på hyr mycket som ständigt pockar på vår uppmärksamhet. Men att lyssna är essentiellt. Tyvärr har jag inte alltid varit särskilt bra på det, men jag försöker bli bättre med åren och lägger mycket energi på det.
Jag talar, alltså finns jag!
Jag är en person som avbryter människor i sina meningar, lägger ord i deras mun, slänger på dem vad de tänker, tycker eller avser att säga. Som om att jag vet mer vad de har på hjärtat än de själva. Hm, inte mitt mest ödmjuka drag, minst sagt.
Idag använder jag mig av tre väldigt kraftfulla verktyg som har ändrat mitt sätt att se på lyssnande. Och att jag inte alls behöver säga vad jag tycker eller tror för att ta del av en konversation. Utan att jag bara kan lyssna. Alltså, BARA lyssna.
Jag upprepar följande tre punkter för mig själv beroende på situation. För mig hjälper det att bättre lyssnare. Jag mår bättre av det. När jag riktar denna uppmärksamhet inför andra jag möter så skapar jag bättre förutsättningar att lyssna på mig själv också på samma sätt.
1. Lyssna för att höra. Inte för att komma på vad du ska säga härnäst.
Detta är väsentligt. Lämna dig själv utanför när någon pratar, även när du har en dialog med dig själv. Kanske tar det en stund att svara när man lyssnat intensivt och efter att någon talat färdigt kan det ta en stund att komma på vad man vill svara, men det är ok. Det är ok med paus.
Att bemöta någon med att, under tiden man lyssnar, fundera på vad man ska säga själv skapar ett halvdant lyssnande. Man lyssnar inte. Det är som om vi knappt kan bärga oss att tala om vår egen historia, vårt perspektiv. Att dessutom hela tiden vilja bekräfta den andre personen med en mening eller två “jag håller med” eller “så tycker inte jag” etc. är något många säkert kan relatera till. Vi gör det inte för att vi är stora egoister, självupptagna i vår egna historia, utan för att vi är sociala varelser som på något sätt är naturligt fascinerade över livet. Och vi vill dela våra liv för att det får oss att känna oss sedda och kanske att det sammankopplar våra världar.
Vi letar efter koppling och bekräftelse i relationer och glömmer lätt att man är två i en kommunikation och därför pratar man gärna eller leder samtalet. Och jag skäms när jag tänker på det. Tänk hur många som känt sig överkörda genom åren?!
Något jag uppfattat och ser mer och mer i mig själv är att jag hedrar den sida jag odlar nu istället för att skämmas över min sida som kan tala. Jag hedrar lyssnandet och låter också det få ta mer plats bara. Allt har sin plats liksom om det är begripligt? Mitt mål är att i varje samtal lyssna in, lyssna bättre. Lyssna för att höra. Lyssna, istället för att se det som en stund där du själv kan fundera på vad du ska säga. Det finns tid för det också.
2. Lyssna för att förstå. Inte för att skapa ditt försvar.
Det här är alldeles för vanligt. Nästan kotym i vissa situationer. Till exempel konflikt. Det är naturligt att hamna I det när vi hamnar I konflikt I olika typer av relationer eftersom vi så gärna vill vinna och skydda oss själva. Självklart kommer det ofta naturligt att skapa argument istället för att lyssna.
När den andre parten börjar prata är vi snabba på att bryta av, eller zoomar ut så att vi själva kan fundera på vad vi ska säga för att övertyga eller vinna angående ett argument. Till exempel om någon säger “Du gör alltid såhär!” börjar hjärnan instinktivt skapa konflikt genom att försvara dig ”När då? När har jag gjort det?! Ge mig ett exempel” Och vips så har vi slutat lyssna. Så fort vi går in i försvar. Målet här är att lägga vår egna frustration åt sidan och bara i sin enkelhet lyssna för att förstå vad den andra personen säger.
Helt plötsligt kan denna person som pratar samma språk och som du känt länge helt enkelt prata jibberish och du har inte en aning vad de säger. Lösningen är inte att argumentera mot något du inte förstår, utan att försöka sätta dig in i den andra personens värld och göra ditt bästa för att förstå. Lyssna till vad de försöker säga dig inte vad du försöker att höra.
3. Lyssna på ett sätt som du vill bli lyssnad på.
Här kommer ett enkelt recept lyssna på det sätt som du vill att någon ska lyssna på dig. Att aktivt lyssna på någon annan är medkänsla i sin renaste form. Så när du lyssnar på dig själv så skapar du medkänsla automatiskt. Kom ihåg. ALLA VILL BLI HÖRDA. Var personen som lyssnar.
Med det sagt…
Det är ofta lättare sagt än gjort. Mycket av detta arbete med lyssnande sker gentemot mig själv i min praktik i meditation eller yoga och skapar en självklar övergång till andra situationer. Jag vill verkligen peppa dig att göra detsamma. Rannsaka dig själv utan att klandra dig själv (om du kommer fram till att du aldrig lyssnar eller sällan finner dig i det). Det handlar bara om att göra det lättare för dig själv i ditt liv och att lyssna är en viktig pusselbit till det.
När du försöker att lyssna kommer du sakta lära dig att sätta saker och ting utanför sin kontext. Goda lyssnare tar sällan saker personligt och det stämmer i mitt fall – ju mer jag lyssnar ju mindre påverkad blir jag och ju mindre personligt tar jag det. Då är jag inte bunden till ett utfall eller ett annat. Jag bara undersöker världen för att lära och vara nyfiken. Det leder till en mycket djupare relation till mig själv och till andra.